3 april

Hittills idag har Nicolina varit lite sur, hon är bara nöjd då jag går runt med henne och hon får se sig omkring, direkt jag ska lägga ner henne börjar hon gråta.  

Hon ligger ut på balkongen och sover nu, efter vår långa promenad, men hon borde nog vakna snart. 

Daniel slutar klockan 14 idag, men kommer inte hem förrän ca. 16 eftersom han ska en sväng till Oravais efter skolan och hämta ut ett paket från posten.

Ska prova ge lillen potatis igen idag, kanske hon reagerar lite annorlunda idag då hon har fått prova en gång förr, får se. 

Jag har också köpt ersättning av annat märke än det vi provade ge henne av sist, kanske hon tycker mer om det vi har nu? Provade på Nan senast, nu ska vi prova Tutteli.     

Skulle nog va bra om hon lärde sig tycka om ersättning också, eftersom det blir lite knepigt att lämna henne då hon helst inte äter annat än modersmjölk, det är inte alltid jag hinner pumpa ur tillräckligt eftersom hon ibland äter mer än hon brukar. 

Dessutom har vi tänkt fara på en liten trip till Ikea om några veckor, och isåfall ska hon vara borta från mig ett dygn, och då är det lättast om hon godkänner ersättning också. 

En sak jag inte ännu har förstått är då folk frågar mig varför jag behöll Nicolina då jag kunde tagit abort? 

Vadå varför? 

Varför skulle jag tagit abort? frågar jag. 

Det finns många orsaker till varför jag borde tagit abort, t.ex. ifall jag inte ville behålla henne, ifall jag inte kände mig redo, ifall jag inte ville ha ett barn med någon jag inte älskar, ifall jag var säker på att jag inte skulle klara av att ta hand om ett barn redan. 

Inget av det ovanstående stämde in på mig. 

Jag ville behålla barnet, jag hade alltid velat bli ung mamma och hade "planerat" att föda mitt första barn när jag var 18-19 (nu var jag inte exakt så gammal men det skiljde bara något år, så det spelade inte så stor roll), pappan till barnet hade jag varit kompis med så länge jag kunde minnas och älskade honom obeskrivligt mycket, min mamma är dagmamma så därför har jag vuxit upp med barn i huset, och har därför lärt mig väldigt mycket bara genom att se på. 

Allt handlar om att lita på sin magkänsla, jag ville behålla Nicolina redan vid det första positiva graviditetstestet, och har inte ångrat mitt beslut.

Mammarollen har gett mig mer självförtroende och jag har blivit starkare som människa, kärleken till mitt barn är den starkaste kärleken som finns!