6.6 ~ Jobbig natt

Idag och imorgon har Daniel prepkurs inför urvalet till Yrkeshögskolan Novia.
Vi är alltså i Vasa nu, vi far tillbaks till Oravais på måndag efter att han skrivit själva provet.

Inatt blev det inte många timmars sömn, det började redan när vi skulle lägga Nicolina till natten, då blev hon gnällig.
Hon somnade kring 12 och sov en stund, så vaknade hon och grät.
Jag visste direkt varför hon var ledsen, hon har hård mage. Jag gav henne lite mat, så somnade hon om.
Sen vaknade hon igen 03:30, jag tog bort blöjan och masserade magen, det tyckte hon var skönt, så jag fick t.o.m. några glada miner.
Sen när jag skulle lägga henne på nytt blev hon arg igen, så hon fick ligga vid bröstet som tröst, tills hon somnade av sig själv.
Hon somnade om ca. 04:30, så jag la ner henne och trodde att hon sov.
Hon vaknade nästan direkt men började inte gråta, istället pratade hon lite och tittade med sina stora ögon på mig som låg i sängen. (Hon sover på en liten madrass på golvet bredvid så länge vi är här eftersom hon tycker bäst om att sova själv.)
Efter att jag stigit upp och lagt in tutten i munnen på henne några gånger så somnade hon.
06:15 vaknade hon igen, då var jag nära bristningsgränsen så Daniel tog upp henne och la henne bredvid sig. Han masserade hennes mage tills hon somnade.
08:00 var det dags att vakna på nytt, så då steg Daniel upp för att göra sig färdig till prepkursen som började klockan 10, Nicolina fick titta på.
Jag steg sen upp 09:00.

Nu sover hon på balkongen, jag är för trött för att göra något vettigt så jag sätter mig väl framför tv'n.
Idag tänker jag inte ge henne någon puré, endast bröstmjölk, så blir det förhoppningsvis bra i lilla magen.
Man känner sig så hjälplös då något sånt här händer, fast man vet att det inte är så allvarligt så är gråtet så hjärtskärande, nästan så man själv skulle kunna gråta.
Jag förstår inte hur vissa föräldrar till barn med någon sjukdom klarar av att vara så psykiskt stabila, då lite trög mage kan göra en så uppskärrad och ledsen.