Min vår längtan

Allt rullar på i samma takt som det brukar, men en sak har blivit mer aktuellt,

min vår längtan! 

Jag har inte alls tänkt så mycket på omvärlden den senaste månaden, bara haft Nicolina i tankarna, men nu har jag börjat fundera på lite andra vardagliga saker och kommit fram till att denhär vårvintern är inte alls olik de andra då det gäller min vår längtan, den finns nog där nu lika mycket som alla andra år.

Imorgon är det 1 februari, så vi tar babysteg mot sommaren kan man säga. 

Inatt log Nicolina åt mig för första gången, hon har nog smajlat lite nu som då före också, men inatt märkte man att det var riktigt medvetet.

Jag pratade med henne och så tittade hon mig i ögonen och drog på ett stooort léende! 2 gånger t.o.m. 

Det var så härligt då man märkte att hon kände igen mig och blev glad av att se mig :) min lilla guldklimp! <3

Från en sak till en annan, min pappa dog i en hjärtinfarkt för 1 ½ år sedan, det är ju inte riktigt så länge sen tycker man, men för mig känns det nu som att han aldrig funnits på riktigt. 

Det är en konstig känsla, som om han bara var en riktigt bra film som man sett, och minns länge efteråt och lämnar att fundera på ibland. 

Som om han bara är någon min mamma känt en gång i tiden, och berättar underbara minnen om. 

Det är ganska sorgligt och ibland får jag panik då jag inte minns exakt hur det kändes att ha en levande pappa.

Jag är inte säker på om det är en "normal" känsla jag har, 

men jag antar att det blir så när man lär sig leva utan en människa man aldrig trodde man kunde leva utan. 

5 veckor

.. är vår lilla tjej idag :) Kul att få se hur hon utvecklas!

Vi såg klart The curious case of Benjamin Button igår kväll, den är verkligen värd att ses!

Den var så genomtänkt och intressant, såna filmer gillar jag.  

Förkylningen känns lite bättre idag, jag känner mig inte så trött och sjuk mera, så jag antar att jag håller på att bli frisk. 

Nicolina har nyst ganska mycket både igår och idag, hon verkar konstigt nog inte snuvig alls, så det är väl inget att oroa sig för. 

Idag vet jag inte alls vad vi ska hitta på, Daniel är ju bara i skolan måndag-tisdag denhär perioden, så vi har ganska mycket tid tillsammans alla tre. 

Kanske vi går ut på en promenad senare, får fundera med dem sen när de vaknar, sömntutorna mina :)

En hel natt

Wow! Nicolina somnade ca. 23:30 igår och sov enda till halv 5, då åt hon och somnade om nästan direkt.

Sen vaknade hon inte förrän halv 8, en hel natt utan gråt eller skrik, skööönt!

Daniel och jag kände oss riktigt utvilade idag, första gången på riktigt länge.

Jag fick som råd från BVC att prova ge tjejen 1 droppe D-vitamin pånytt, och se om det blir likadant som förra gången, så motvilligt gav vi henne 1 med frukosten.

Inget skrik hittills! Så vi antar att hennes mage accepterar det bättre nu, förhoppningsvis. 

Ska ge endast 1 droppe ännu 2 dagar till, sen ökar vi till 2 droppar. 

Jag har blivit mer förkyld idag, inte kul. Får bara hoppas att Nicolina slipper undan smittan i alla fall. Vi var till apoteket igår och köpte panadol för spädbarn, just in case. 

Vi har badat lillan ikväll, OJ vad hon njöt! Det var nog nära att John Blund kom och tog henne :D

Men nu är hon hungrig så jag måste avsluta, håller tummarna att hon somnar nu efteråt. 

Nicolina är bäst i hela världen :) <3

Nattbesvär

Natten var riktigt knepig, Nicolina har nog vänt om dygnet helt och hållet nu igen. 

För det första somnade hon inte förrän ca. halv 1, sen vaknade hon igen halv 4, då var hon hungrig, sen var hon vaken till nångång efter 5. 

Det gick ju så bra förra veckan, då somnade hon 22 varje kväll och åt bara 2 gånger under natten, och somnade direkt efteråt. 

Nåja, det finns ju inte så mycket man kan göra åt saken när hon endå är så liten, inte har hon några rutiner ännu. 

Jag tänkte gå in till stan idag igen, och köpa en bikini underdel eftersom min nuvarande (st. 34) blivit för liten efter att jag varit gravid, (min höft har blivit större).

Jag ska ju börja träna så smått, och jag tänkte börja med simning, eftersom vi endå bor ca. 400 m från simhallen. 

Men detdär med att gå in till stan, tror jag inte riktigt jag orkar, är ganska trött och smått förkyld. 

Promenaden kan nog vänta tills imorgon. 

Nicolina sover i bärselen nu igen, det har hon fått göra sålänge jag gjort frukost och ätit. :)

Det går ju riktigt bra dethär!

Första gången jag provade ha Nicolina i bärselen, kändes det riktigt obekvämt och osäkert.

Då var hon 2 veckor. 

Idag då hon skrek och jag skulle göra mat, provade jag pånytt, och det fungerade suveränt! Hon blev först riktigt tyst och bara tittade på mig sålänge jag skalade potatis, jag sjöng för henne och pratade med henne, sen mittiallt vinkade hon framåt så hon la näsan mellan mina bröst, så hade hon somnat. :)

Just nu har jag henne också sovande med sitt lilla huvud lutande mot mig, det känns så mysigt och bra. Hon hör ju mina hjärtljud också, så det måste kännas tryggt. 

Kanske går det bättre nu när hon är lite äldre och fyller upp sälen bättre, i alla fall är det nog något jag ska börja använda varje dag, så får man något gjort på samma gång chefen är nöjd! :) 

Jag har redan börjat inhandla kläder i storlek 62 åt Nicolina, som hon kan ha i sommar, i alla fall i början på sommaren. 

(Svarta klänningen hittade jag på rea, 5 €. Skorna 2 €)

En helt vanlig måndag

Igår märkte vi för första gången att Nicolina "svarade" på sitt eget språk när vi pratade med henne :) Det lät så gulligt!

Hon fick ligga utan blöja en stund på kvällen, och då njöt hon verkligen.

Hon var så pigg och nöjd, inget gråt eller skrik! Det måste nog varit D-vitamin dropparna som ställde till det för lill tjejen kvällen före. 

Vi tittade på The curious case of Benjamin Button igår, den är nästan 3 h lång så vi såg bara halva, ska se resten idag om det passar. 

Nicolina sov i min famn under filmen, det är så mysigt att ha henne med när man bara gör något så simpelt som tittar på film. 

Daniel for till skolan nu, tösen ligger och sover men när hon vaknar och jag bytt blöja och bytt om från pyjamas till vardagskläder och till sist matat henne, ska vi traska in till stan och köpa en ny pyjamas åt henne. 

Jag trodde inte att en pyjamas var så nödvändig åt en sån liten, och det är den väl inte heller men det är nog mycket skönare och behändigare. 

Vi skonar ju vardagskläderna från lite dregel och spya i alla fall! 

1 månad

Idag är Nicolina 1 månad gammal :) tiden går verkligen fort!

Jag gav henne sin första D-vitamin droppe igår, man ska ge 5 droppar per dag, men eftersom det kan orsaka magknip så började vi med endast 1. 

Det fungerade inte alls! Även om det var vattenbaserade, så skrek hon från 16 - 01 !! 

Trodde jag skulle bli galen, så arg som hon var igår har jag aldrig sett henne förut. 

Hon tog bara korta 5-10 minuters tupplurar ibland, sen vaknade hon och fortsatte skrika. 

Hon lugnade sig inte ens fast man gick runt med henne i famnen, ingenting hjälpte. 

Men när hon väl somnat inatt, så sov hon enda fram till 05:30, då efter att hon fått mat började hon skrika igen, men 07:00 somnade hon om tror jag, och sov till 10:00.  

Jag tänker inte ens försöka ge henne pånytt idag, imorgon ska jag ringa till BVC och diskutera lite, vad man kan ge istället, OM det finns något annat.  

Gårdagens fiskpaj blev jätte god, halva finns kvar så det får bli dagens middag. 

Imorgon ska jag göra fisksoppa som får räcka några dagar framåt. 

Det är bara fisk fisk och åter fisk! 

Fredag

Förutom att Nicolina kissade när hon skulle vägas så gick allt jätte bra idag på HVC. :) 

Nu är hon 54,5 cm lång och väger 3960 gram, så hon växer nog!

Hon var t.o.m. ovanför "normal sträcket" när det gäller längden, en lång och smal tjej har vi. 

Efter HVC besöket for vi till apoteket för att köpa vattenbaserade D-vitamin droppar, hon började gråta när vi kom in, och genast kom 2 kassatanter springande;

"ååh vi hörde att någon riktigt liten var här, vad sööt! hur gammal är hon?"

Jag svarade stolt, "1 månad" (fast hon har ännu 2 dagar kvar innan hon blir det). 

Vi åker tillbaka till stan ikväll, och på samma gång ska jag in till posten och hämta min alldeles egna rosa digitalkamera! 

Jag tyckte att jag nog behövde en egen så jag får fotografera lill tjejen, vill ju inte missa alla dyrbara ögonblick som kanske aldrig kommer på nytt. 

Imorgon har jag tänkt göra fiskpaj, jag ääälskar fiskpaj! Får bara hoppas att det finns tid, men det tror jag nog eftersom Daniel är hemma. Han får bära henne så länge jag fixar mat. :)

För någon dag sen frågade jag Daniel;

"tror du vi kommer vara tillsammans ännu när vi är gamla?" 

Han svarade utan att tveka;

"joodå!"

.. en så enkel liten sak, men det där kan jag leva på minst 1 månad till. :) <3

4 veckor

Dethär är min förlossningsberättelse, jag kopierade den från min gamla blogg, ville ha den här också eftersom det är det bästa som hänt mig!

Runt klockan 15 på julafton började jag få lite smärtsammare sammandragningar, men inte så pass att jag inte klarade av att vara hemma och göra vanliga saker.
De kom med ca. 5 min mellanrum, vilket de hade gjort sedan dagen före (var på igångsättning den 23.12 och lossade på hinnsäcken).
Fast nu hade de förvandlats till något annat, en helt annan känsla.
Klockan 18 började jag knipa ihop nävarna vid varje sammandragning, men jag trodde ändå inte att det var så nära ännu.
Klockan 20 kunde jag knappt stå rakt när sammandragningarna slog till, så jag ringde åt Daniel och varnade honom att det kanske börjar bli dags att åka till sjukhuset snart.
Under tiden som jag pratade med honom så blev det så kraftigt att jag inte kunde prata när det var som värst, så jag började tänka att det kanske nog var dags i alla fall!
Jag ville duscha innan vi for iväg, för OM det faktiskt var dags nu så ville jag inte ha smutsigt hår och lukta svett redan från början (haha).

Jag var tvungen att sätta mig ner på huk i duschen var 4 minut, och jag darrade som ett asp löv.
20:45 for vi iväg mot Vasa.
ca. 35 min senare satte vi oss ner i förlossningssalens vänterum, och jag knep nu hårt om Daniels hand var 3 minut.
En sköterska undersökte mig och såg att jag var nu öppen 6-7 cm, så då var det bara att byta om och in på förlossningssalen.
De mätte babyns hjärtkurva och mina sammandragningar, vilka hade växt från "jag kan nog hålla ut några timmar" till "kan man faktiskt ha SÅHÄR jävla sjukt?!" på bara någon timme.
En ny sköterska kom in och gav mig pcb bedövning, och smärtan försvann genast.
På samma gång tog hon hål på fosterhinnan så allt fostervatten forsade ut, ungefär lika många liter som Atlanten.
Jag fick hormondropp, och smärtan kom tillbaka genast, fast nu kraftigare och mer riktat neråt.
Nu var h*n påväg på riktigt!
Krystvärkarna kom efter ca. 10 min och jag hade ännu inte fattat att det var nu det gällde, jag menar, jag satt ju nyss hemma i soffan och tittade på Kalle Ankas jul!
"När nästa sammandragning når sin topp, ska du sätta hakan mot bröstet och krysta så hårt du kan!"
"VAH!? Alltså ska jag krysta för att föda NU!? Redan!?"
"Ehm... alltså jaa-a"
Okej, nu var det allvar.
Klockan var nu 23:40, och jag testade krysta både i halvsittande ställning, och liggandes på sidan, men inget kändes bra.
Sköterskorna bestämde att det var bäst med halvsittande för då hade huvudet mer rum, fast jag tyckte inte lika mycket om den ställningen eftersom babyn rörde på sig hela tiden och tryckte sig mot mina revben och lungor så jag fick knappt vila och andas mellan krystningarna.
Men krystvärkarna kom i alla fall så jag hade inget annat val än att krysta ut h*n som pressade på.
00:23 drog jag efter andan och krystade en sista gång.
Daniel tittade på mig och sa med tårar i ögonen "Det är en flicka".

Så var Nicolina ut i den stora stygga världen, och hon är den sötaste babyn jag någonsin sett!
Älskar henne så otroligt mycket och är så lycklig över att hon finns.
3 340 gram, och 52 cm lång.
Helt perfekt liten tjej!

Tösen är idag 4 veckor gammal, och på söndag blir hon 1 månad.

Imorgon blir det 1 månads kontroll, och sen på kvällen far vi tillbaka till stan.

Min nacke och mina axlar känns så slitna av allt bärande, kommer inte överens med bärselen heller.

Skulle passa med en massage nu!

Cuplaton

Idag ska vi in till stan för D ska ha nya skor, vi lägger antagligen Nicolina i vagnen och traskar iväg, för vi bor ju så nära!

På samma gång ska jag in till apoteket och köpa Cuplaton. Vill testa något annat än RELA dropparna, vet inte om jag ska börja ge nu direkt eller om jag väntar någon dag och ger RELA en lite längre chans, får se vad D tycker. 

Nicolina tycks ha ändrat lite på sitt mönster, nu sover hon från 22-23 till 2, sen 2-5, efter det vill hon inte riktigt somna om, och så skriker hon nu istället från frukosten fram till middag (09-12), 

och är små kinkig hela dagen, och sen på kvällen är hon lite lugnare. 

Hon sover heller inte någon längre stund på dagen längre, högst 2 h och den tuppluren kommer inte varje dag. 

Får hoppas att Cuplaton botar hennes magknip! 

På söndag blir hon 1 månad, så vi har fått tid för 1 månads kontroll nu på fredag.

Tänk vad tiden går fort!

När vi far in till stan ska jag se om jag hittar lite mer kläder i storlek 56 också, för växt har hon verkligen gjort!  

3 månader i Thailand

Ojdå, från december 2009 - mars 2010 ska mina svärföräldrar hyra ett hus i Thailand, 

jag, Daniel och Nicolina får följa med om vi vill, och det är ju klart vi vill!

Vi behöver inte betala annat än flygbiljetterna, och lite mat förstås, och så får vi komma dit och åka hem när vi vill.

Så det är våra planer för nästa vår - sola, bada och bara vara .. och tänk vad bruna vi kommer bli! 

Daniel är i skolan nu, han började 08:00. 

Nicolina är på jätte dåligt humör, hon bara skriker och jag får bara gå och bära henne. 

Det är väldigt jobbigt att vara ensam med henne då man inte får något gjort, jag är t.ex. vrålhungrig men någon frukost är det sista jag har tid med. 

Frustrerande, det är bara förnamnet. 

Tillbaka till vardagen

Nu har jag packat våra väskor, och väntar bara på att lill tjejen ska vakna så jag får mata henne, sen åker vi tillbaka till stan.

Det blir en kort vecka för oss, redan på onsdags kväll kommer vi tillbaka till Oravais, för D har tid till frissan på torsdag.  

Sedan förlossningen har jag inte gjort annat än knipövningar, och varit ut och promenerat lite.

Man får ju inte göra så mycket annat ännu, det är ju trots allt bara lite mer än 3 veckor sedan förlossningen, men min kropp har en otrolig fort återhämtnings förmåga, så jag kände mig i princip i toppform redan efter 1 vecka (även om det tar 1 år för kroppen att bli helt normal). 

Men nu har jag funderat på att jag vill börja göra lite annat än knipövningar, så jag har planerat att jag ska börja imorgon! 

Har lånat en sorts planch från 1975 av mamma, där det är en tecknad tjej som visar olika övningar man ska göra efter förlossningen, och lite noggrannare beskrivning under bilderna.

Så får se om jag klarar av att få övningarna gjorda nudå.   

Igår hade jag och D vår lediga kväll, vi hade ju inga speciella planer, så det slutade med vi körde ca. 20 km för att få franska med korv, som vi åt i bilen. 

När vi ätit klart körde vi hem tillbaka. 

Det var mysigt, även om det inte var så speciellt.

Angående RELA dropparna så vet jag inte riktigt vad jag ska tro, jag menar,

hur kan lite mjölksyrebakterier bota kolik? Jag tror att det behövs lite mer än så. 

Något som är mer inriktat på problemet. 

Jag tror heller inte att jag ska ändra på vad jag äter, för jag dricker inte ens kaffe vanligtvis, väldigt sällan te, jag är laktosintolerant så jag dricker/äter bara HYLA produkter, apelsinjuice är äckligt, och stark mat faller inte alls i min smak längre.

Så om man riktigt tänker efter så äter jag inte direkt sånt som det sägs att man ska undvika. 

Min syster hade kolik när hon var bebis, och mamma ändrade heller inte på sin kost. 

Jag överlever väl nog kolikbarnet på ett eller annat sätt i alla fall :)

Natten

.. har gått ganska bra. 

Det brukar nog gå bra på nätterna nuförtiden, men sedan hon fick kolik har hon börjat minska på de nattliga matpauserna. 

Vi somnade 22:00, sedan vaknade hon först 00:45, efter det sov hon till 05:00. 

Då var hon pigg och ville äta 3 gånger. Sen när hon såg ut att börja somna om och jag la ner henne pånytt så började hon gråta. 

Jag tog henne till min säng, men det dög inte heller åt lilla fröken, hon bara fortsatte bråka. 

När jag gick runt med henne i famnen var hon tyst, så jag antar att det var magen som var boven inatt igen. 

Som tur så var vi hemma hos mamma så hon fick ta över efter 1 och ½ timme. 

Hon sover bra i mormors famn, så där somnade hon förstås nästan direkt. 

07:30 var nästa matpaus, hon somnade direkt efteråt och sover ännu (09:37). 

När hon vaknar ska vi bada henne, hon kommer bli så arg när hon inte får äta före, men det är större chans att hon somnar efteråt om hon får äta när hon är nybadad. 

Det är andra dagen idag som vi använder RELA droppar, så får se när man kan börja märka någon skillnad på kolikbarnet .. om det fungerar vill säga. 

Ikväll ska hon vara hos sin farmor från 18-22, för jag och D förtjänar nog någon timme emellanåt, att vara som helt vanliga ungdomar och springa runt på byn/stan.

Det ska bli skönt, fast jag kommer nog sakna lilla tösen i alla fall! 

Hon ska få sova hos mig hela natten sen :) <3

Nicolina, när hon har ätit klart :)

Nybörjare

Det är jag egentligen inte, för jag har bara "bytt" blogg, om man ska säga så,

ville börja om från början helt enkelt.

Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva i sitt första inlägg tycker jag, 

ska jag direkt börja skriva om min dag, eller ska jag börja med att presentera mig själv? 

För att göra det lite lätt för mig så säger vi såhär; 

Jag är en 17 årig mamma som har en liten tös som heter Nicolina, som för tillfället bara är 3 veckor och 1 dag. 

Hon är ljuvlig men har den senaste veckan visat tecken på kolik. 

Det är jobbigt, så idag har min fästman (Daniel, kommer kalla honom "D" här för det mesta eftersom det blir jobbigt att skriva ut namn hela tiden) varit till apoteket och köpt RELA droppar, som förhoppningsvis ska underlätta knipet i lill tjejens mage.

Det är hemskt att se henne så ledsen och inte kunna göra något, förutom att gå runt med henne i famnen hela tiden, vilket är en orsak till att jag kanske inte skriver här varenda dag.  

Okej, nu har jag inte tid att skriva mer.