12.7 ~ MIN NYA BLOGG!

Helt enkelt för att blogspot inte alltid vill som jag vill..

See you there!

http://nicolinasmorsa.blogg.se/

8.7 ~ Årsdagen

"Simma kan jag, men i dina ögon drunknar jag.." stod det på kortet jag fick av Daniel igår.

Fem mörkrosa rosor och min favorit choklad fick jag också, va gulligt!

Vi var ensamma hos Daniels igår, mamma skötte Nicolina sålänge,

vi åt jordgubbskvarg och tittade på Michael Jacksons minnesstund, party party!

Nej men det var jätte mysigt faktiskt, huvudsaken var ju att vi fick vara tillsammans.

Idag ska vi på ett "litet uppdrag", jag berättar inte vad det är vi ska göra för jag inbillar mig att det ger oss otur.

Nu blev ni allt nyfikna va ;) Ciao!

7.7 ~ Vår dag

2 år är det idag sedan jag och Daniel blev ett par, 1 år sedan vi förlovade oss :)

Vi har varit kompisar typ hela livet så 2 år känns rätt så fjuttigt.

I alla fall, grattis till oss!

6.7 ~ Några bilder ..

En redigerad men glad bild på mig och tösen :)

4.7 bakade jag (och Daniel) en "bär och tjinuski paj", den blev god!

Här är Nicolina glad då mormor har kommit hem från en heldag på stan ..

Och såhär hittade jag henne imorse efter 1 timmes försök att få henne att somna, hon var inte så trött som jag trodde ;)

6.7 ~ En vecka kvar

Usch, idag är jag riktigt trött på allting.

Jag saknar min lilla bebis, hon är ute och går med mamma, de skulle hälsa på mormor.

De borde komma hem snart, då blir jag säkert på bättre humör.

Vissa dagar är det så oerhört frustrerande att inte bo i egen lägenhet.

Jag skulle kunna, men det blir rätt komplicerat, orkar inte säga mer än så om den saken.

Just nu vill jag bara spola fram tiden, ändra på vissa saker och sluta lyssna på andra.

Ibland mår man bättre av att inte berätta sina drömmar åt någon, bara följa magkänslan och leva livet.

Vilket jag nuförtiden gör allt för sällan.

4.7 ~ Lördag

Jag har på sätt och vis jätte mycket som jag skulle vilja skriva idag, men jag orkar inte för klockan är redan 22:25 och Nicolina har sovit ett tag, så jag borde väl lägga mig jag också.

Jag är ingen nattuggla, jag somnar tidigt och stiger upp relativt tidigt.

I alla fall har jag och Daniel varit ensamma hemma hos mig idag.

Mamma och Josefin var till stan från 9-17, så vi har "lekt familj" som Daniel kallar det.

Jag saknar verkligen att få bo ensam med Daniel och Nicolina, att få vara som en familj.

Om man inte vuxit upp helt så gör man det minsann när man får ett barn, då känns det plötsligt inte alls så "normalt" att bo hemma hos morsan längre.

Det finns förstås massa positiva saker också med att bo hemma, t.ex. all hjälp man får och om man behöver råd så finns ju mamma där till hands, och vem vet bättre om inte ens egen mamma?

Så att bo hemma ett tag skadar ändå inte.

Igår var vi till stan några timmar efter att Daniel slutat arbetet, han slutade 13:30.

Jag hittade rätt så mycket åt mig själv, nästan allt var på REA t.o.m. Så det blev rätt så billigt.

Nicolina fick några klänningar/toppar, som passar att ha när det är typ +30 grader, så jag hoppas att det blir det igen!

Innan vi for hem var vi in till Citymarket, där fick Nicolina något sorts skratt anfall,

hon skrattade åt precis ALLT! man behövde bara titta på henne så började hon gapskratta.

Det var skoj! :D

Nej nu ska jag nog försöka sova tror jag, även om jag inte är så trött men stannar jag uppe längre så lär jag nog ångra det imorgon bitti när Nicolina är pigg och redo för en ny dag full av bus.

Min myyysiga lilla Nicolina! v

2.7 ~ Pappa

Jag drömde om pappa inatt, att han kom på besök.

Jag har drömt om honom nästan varje natt de senaste nätterna. När jag vaknade saknade jag honom jätte mycket.

Det är snart 2 år sedan jag såg honom senast, men det känns lite som att han bara är en dröm,

bara en underbar påhittad man som mamma har berättat om. Även om jag minns allt med honom så klart och tydligt.

Det är grymt att det blivit så, men jag tror att det är något psykiskt, för att jag ska kunna gå vidare i livet lättare.

Men om jag ska vara ärlig så får jag ännu panik lite nu som då, då jag tänker på honom, att jag aldrig får se honom igen.

Det känns som att jag bara vill gå och gå och gå, långt bort.